På rätt väg!!!!
Natten har bara varit för hemsk ångesten har suttit där i ett par dagar igår var nog kulmen nåd:(!!!
Tårarna har flöddat stora som en krokodil... Ganska skönt att få lätta på trycket men väldigt jobbigt...
Natten blev väldigt lång då oxå...
Morgonen börja med samma sak många tårar...
Det jobbigaste är att se alla med sån inlevelse i allt pynt här och där, man hör även deras uppskatning över jul och allt...
Även om jag verkligen försöker att få dagarna att gå som om det var vilken dag som helst så räcker det ju att titta på grannens fönster så blir man sååå påmind av att det faktiskt börjar att närma sig den dagen som alla väntar på..
Men idag så har jag tagit mig i kragen med hjälp av alex och thore så har jag fått upp stakarna i fönstren,jul stjärnan på plats..Huvudet värker ännu mer ångest, men någonstans en lättnad för nu är det uppe..
Jag vet att livet måste gå vidare, jag vet att jag har barn att tänka på, och jag vet att mamma skulle aldriga vilja att jag ska må så här...
Men det hjälper inte jag kan inte styra över känslorna som bubblar upp,tomheten och saknaden efter henne just vid denna tid, och som sträcker sig fram till jul..Hur mycket jag än försöker så är dom åter kommande...
Saknaden är såå stark och man blir ständigt påmind...//A
Tårarna har flöddat stora som en krokodil... Ganska skönt att få lätta på trycket men väldigt jobbigt...
Natten blev väldigt lång då oxå...
Morgonen börja med samma sak många tårar...
Det jobbigaste är att se alla med sån inlevelse i allt pynt här och där, man hör även deras uppskatning över jul och allt...
Även om jag verkligen försöker att få dagarna att gå som om det var vilken dag som helst så räcker det ju att titta på grannens fönster så blir man sååå påmind av att det faktiskt börjar att närma sig den dagen som alla väntar på..
Men idag så har jag tagit mig i kragen med hjälp av alex och thore så har jag fått upp stakarna i fönstren,jul stjärnan på plats..Huvudet värker ännu mer ångest, men någonstans en lättnad för nu är det uppe..
Jag vet att livet måste gå vidare, jag vet att jag har barn att tänka på, och jag vet att mamma skulle aldriga vilja att jag ska må så här...
Men det hjälper inte jag kan inte styra över känslorna som bubblar upp,tomheten och saknaden efter henne just vid denna tid, och som sträcker sig fram till jul..Hur mycket jag än försöker så är dom åter kommande...
Saknaden är såå stark och man blir ständigt påmind...//A